Sovit kasst. Vaknade av Tim vid 02.50 o han tog nästan 1.5 timme på sig o somna om, o jag desto längre... När ja väl slumrat in vakna Ida. Ja insåg att jag lika gärna kunde gå upp... Värken i nacke/axlel/skuldra va nästintill olidlig. Åkte till jobbet men insåg att detta inte går längre. Något har blivit knas. För att göra en lång historia kort, för måååånga år sedan, säkert 6-7 år sen fick jag sånna här problem. Va sjukskriven flera månader, gick på rehab på ams. Knaprade STARKA tabletter (morfin liknande mm) för o orka. Efter att ha varit hos många olika som inte kunde komma fram till va det va (bla magnet röntgen som inget visade, o en läkare som trodde jag va kocko i huvudet) kom jag till en sjukgymnast som äntligen kunde hjälpa mig. Det tog många gånger. Till en början va ja där tre gånger i veckan. Hon körde bla ackupunktur. Kunde så småningom rehab träna på gym. Ett revben hoppade snett nån dag i skuldran o det gjorde helvetiskt ont!! Hon fick den till rätta men sa att det kunde hända igen. Det har det inte gjort. Jag tränade ett tag sen rann det ut i sanden. Jag har sedan levt efter mina förutsättningar dvs att ALLTID tänka på vad jag gör för o inte få ont. Många saker jag inte kan göra, men så har det liksom bara varit. Sen är jag envis som en **** o kör på o gör saker ändå, o får lida. Jag berättade ju att jag i lördags skurade badrummet från golv till tak o likså i köket. Jag tror att det utlöst detta. Det har blivit värre för varje dag. Antingen har något knas hänt el så är det revbenet som hoppat snett igen. Det är svårt att förklara denna smärta. Men det gör konstant sjukt ont. Varje andetag värker. Varje rörelse får ögonen att tåras. Armarna skakar hela tiden. Jag kan knappt lyfta armen. O att ha så här fruktansvärt jävla ont tar oxå mentalt på en. Jag blir såååå slut i huvudet! Tror att det är det här som gjort att jag kännt att jag inte orkar längre. På fm idag gav jag upp. Gick upp till chefen o sa som det va, han såg att jag hade ont o inte mådde bra. Kunde då inte hålla tårarna kvar. Suck!!! Typiskt mig! Jag sa att jag orkar inte det här o att jag skulle ringa sjukgymn o läkare. Att om det fortsätter o göra så här ont är jag hemma nästa vecka. Han förstod.
Så på rasten fick jag tag i sjukgymn o lyckades tjata till mig en tid den 3 nov. De skulle flytta under nästa vecka o hade ingen tid förren då. O jag vill gå till henne då jag varit där förut, hon vet problemet o hon kan hjälpa! Ringde sedan vårdcentralen o fick en akut tid kl 14.15 nästa tid va om 4 veckor... Så strax efter halv två åkte jag dit. Förklarade som det va o att jag behövde värktabletter el NÅT för att överleva fram till dess. Så fick några som nog nu ska funka hoppas jag. Ska ta bort smärtan där den är o inte bara blockera i huvudet (som med morfin, sitodon mm) åkte sedan tillbaka till jobbet för p-möte o kom hem för en timme sedan. Har tagit tablett för en stund sedan men än är det ingen skillnad. Vågar inte ta om jag ska köra bil då man kan bli trött, så vill va hemma när jag märker av reaktionen. Jag blir nu hemma tors-sön. Får sedan se hur jag känner mig om jag kan jobba nästa vecka el ej.
Ida ska på utflykt me förskolan i morrn o måste va där senast strax innan kl 8 (tack o lov att jag kom på det. Höll på glömma det o tänkte att de kunde få äta frukost hemma o att jag skulle gå dit med dom till 9 o hämta typ 14.30. Ida hade ju blivit super ledsen om hon hade missat..) Så Patrik får åka o lämna dom o så hämtar jag dom i stället strax innan kl 14 så får de äta mellis hemma. Om jag inte är totalt utslagen...
Har tagit mig en varm dusch o en varm kopp choklad...
Gott när man är frusen...
Nu ska jag borsta tänderna o lägga mig o sova... Längtar... Som ni förstår är jag rätt trött, har ju varit vaken i 19 timmar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar