Den berömda väggen

Jag är just nu o snuddar me näsan på den "berömda väggen" vill INTE gå in i den. Men vad gör man för att det inte ska bli så?! Jag är totalt slut fysiskt o psykiskt. Kroppen värker så jag kan knappt röra mig, bara värken gör att jag vill falla ne o gråta. Rent psykiskt är det bara för mkt just nu. Jag orkar bara inte!! När jag på jobbet började skaka o vart svimfärdig gick det inte o hålla tillbaka längre. Tårarna kom o jag HATAR det. Jag vill vara stark!!! Jag vill inte vara så här jävla vek!!! Skakar fortfarande. Har så ont så jag skulle kunna kräkas! Folk runt omkring mig börjar märka, börjar se, att jag är på väg o falla.... Jag är så otroligt glad att jag har de finaste underbaraste barnen o man som stöttar, finns där o ställer upp. En man som hjälper mig på alla sätt o vis! Vänner som finns, som lyssnar o stöttar o FÖRSTÅR! Hösten är tung med allt det gråa o kalla. Jag tycker inte jag brukar hamna i en höst depp men är det vad jag har gjort?! Jag är ju egentligen lycklig. Så glad o tacksam för det jag har. Så jag kan inte påstå att jag på nåt sätt känner mig nere, utan det är nog helt enkelt för mkt just nu. Vardagen som rullar på med tider o allt möjligt som det ska anpassas efter. Frågan: Vad vill jag med mitt liv, vad vill jag göra? Mm tar upp mkt tanke kraft. Vet ju att det är så här livet är. Men ibland hamnar man i dippen o just nu skulle jag nog behöva nån vecka el två o bara va hemma o ransaka mig själv. Men det funkar ju såklart inte... Jag kan iaf få fundera på kvällarna. Om jag inte somnar vill säga. Jag sover som en jävla kratta på nätterna o ser nog på kl varje timme... Suck! Men det blir bättre. Det blir det! Det är så här det är ibland, bara att acceptera. Ta det lugnt, dra i handbromsen o sakta ner tempot, kraven på en sj. Men det är lättare sagt en gjort. Jag har sjukt höga krav på mig sj när det gäller ALLT. Allt ska va tipp topp.

Sådär. Då fick ni höra det oxå. Nu är min fundering på en blogg paus el inte. På ett sätt har man ju kraven på sig sj o skriva varje dag, men på ett sätt är det ju lite terapi för mig. Men med risk för fler tråkiga, klagande inlägg så kanske det är bäst att jag låter bli... Ska fundera!

Fick iaf ihop en middag idag även om det kändes tungt. Tack o lov för barnen alltså! <3

Mys me lite tända ljus....