torsdag 30 april 2015

Valborg o en mage som ballar ur...

Efter förra inlägget fick jag sjukt ont i magen!!! Fick springa på toa :/ Så här får jag titt som tätt, det gör så sjukt ont att jag nästan kräks!! Det kommer en stund efter att jag ätit. Patrik o jag resonerade så att det antingen är nåt jag äter, el så är det magkatarr. Det kan oxå va så att jag just nu är väldigt känslig i magen o då kan man under perioder bli laktos intolerant. Just nu känner jag att jag aldrig vill äta nåt!!! Men så funkar det ju inte... Får testa lite laktosfritt o se om det hjälper, annars är det ju magkatarr o då lär jag kontakta läkaren. Jag sa till Patrik att jag hatar ju min kropp hur den ser ut, nu hatar jag den ännu mer för att den bråkar me mig på insidan på alla sätt o vis... Vad f** ska jag göra?? sa jag. Fick till svar: -Börja älska din kropp... Ibland är han så klok så man blir arg! Om det ändå vore så enkelt... Nu ska jag strax gå o lägga mig. Jag tog mig iväg o cyklade me familjen till kasen. Än en gång sket jag i vad min kropp sa o gjorde det jag ville, va me familjen... Patrik sa att han o barnen kunde cykla själva. O jag BORDE ha låtit dom göra det. Men kunde inte låta bli... Det gick rätt bra när vi va där ändå. O barnen tyckte det va då kul o se den stoooora brasan!! Dock började de skjuta fyrverkerier tidigare än dom skulle. O våran plan va o hinna en liten bit därifrån då inte inte gillar det så mkt. Nu hamnade vi så nära man bara kunde när de började skjuta. Ida stackarn vart livrädd. Men lugnade sedan ner sig. Jag råkade bära Tim över typ ett dike där han inte kunde gå sj. Så dumt av mig, nu har troligtvis ett revben på vänster sida hoppat snett :( Så surt att jag inte ens ska kunna göra en sån grej... Men i vilket fall, vi hade det mysigt...

Ivriga barn när vi kom dit! :)


Mina älsklingar <3


Nära som sagt ;)


Två tröttisar som sov när vi kom hem <3

Jag ligger i soffan, halv däckad....

:( Värken tar på mina krafter...

Jag vet att det är mkt tjat o gnäll om min kropp nu för tiden. Jag ska försöka att inte tjata. Men så svårt när det är en så stor (tyvärr) del i ens liv nu....

Godnatt...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar