When the fat ladie sing!

Nej, skämt o sido. Läkarbesöket skulle jag ta. O som ni vet, när det gäller mig är jag väldigt ärlig om just mig. Finns ingen anledning till försköning el nåt sånt. Livet går upp o ner för alla. Sen hanterar man det på olika sätt. Jag gillar o skriva av mig!

Fick iaf träffa en bra läkare. Han klämde på musklerna i rygg/skuldra o jag fick lyfta armarna på olika sätt. Muskel inflammation konstaterades (me stor sannolikhet iaf) så jag fick mer paraflex utskrivet som jag nu ska ta två gånger om dagen i 14 dagar. Det är antiinflammatoriskt, o har det inte gått över efter det ska jag höra av mig, el om det av nån anledning blir värre. Sen togs det en drös me prover, järnvärdet, b12, socker (för diabetes koll) sköldkörteln o så va det nå mer... Får svar i början på januari... Jag sa att jag varit mkt trött den här hösten o sjuk en del, så vi får se hur det visar! 

Sen hörni, kom vi in på min vikt, JAG tig upp det o berättade att jag gått upp i vikt under hösten trots att jag kämpat me o försöka gå ner i vikt mm. O då, då sätter han igång o berättar om alla följder av fetma, o JA, vissa känner jag redan av... Först tänkte jag bara jisses, sen kände jag här är någon som kan hjälpa mig! Då kläcker han även ur sig (efter vi räknat ut mitt BMI som visade att jag lider av just fetma!!!) att jag uppfyller kraven till o få göra en sån där magsäcksoperation där de krymper magsäcken. Här tappade jag hakan. I samma veva går det upp för mig det jag hela tiden egentligen visste: jag har hamnat där där jag varit livrädd för o hamna i hela mitt liv. I ett ohälsosamt liv! Det är INTE jag, jag vill inte må så här. Vill inte känna mig som 80 när jag är 30. Vad ger det för bild till mina barn?? Nu pratar jag inte bara om utseendet (även om jag hatar att se ut så här) utan nu pratar jag om hur kroppen mår invändigt av detta! Det känns helt sjukt att jag hamnat i "kategorin" fetma. 

Läkaren ska nu först o främst remissa mig till en hälsoläkare (typ dietist) så får vi se vad hon säger o hur vi ska gå vidare. Jag känner mig lite i chock på ett sätt, så svårt o fatta! Samtidigt känner jag en lättnad! Jag har kämpat me vikten sen Tim föddes. Jag har nog testat ALLT ((typ) o inte ett skit händer! 

Jag vill må bra! Vill bli pigg. Vill ha ork o energi. Vill må bra i hjärtat. Vill känna att jag duger för MIG, ingen annan. Patrik älskar mig för den jag är. Men även han förstår att detta inte är hälsosamt, detsamma gäller egentligen honom... Hoppas nu jag kan få hjälp med detta! 18-20 kg SKA jag ner... Ni skulle bara veta min vikt på denna lilla kropp, då skulle ni förstå vad jag pratar om. Även om det syns så kan ni nog aldrig föreställa er hur mkt vikt jag bär på!

Men nu är en boll i rullning. I jan bör jag få min remiss....

Blå efter FEM rör blod... Yack! :P

Nu ska jag försöka smälta detta....