De hade haft en bra dag o va sådär lagom trötta när Patrik hämtade dom där typ kvart över fyra. En lagom "lång" dag. Jag kom iväg från jobbet strax innan kl fem o kunde hämta upp Isadora från skolan tidigare. Så va hemma redan tjugo över fem. Såååå skönt. Hade tänkt ta mig ut o träna, då jag kände mig så pigg på jobbet. Men när jag kom hem vart jag så himla trött o frusen så kröp efter middagen kröp jag upp i soffan me barnen o halv slumra en stund. Mannen fick (förutom o laga middagen) även ta hand om disken efter, hänga tvätten (som jag hade tänkt göra) o natta barn ;) Jag la mig i ett vaaaarmt bad (jag badar max ett par ggr om året) för o försöka få upp värmen. Det gick när jag låg i badet, men direkt när jag klev upp började jag frysa så jag skakade. Fattar inte varför jag fryser så sjukt mkt!!! Sedan tittade jag o mannen på serien vi följer o nu ligger jag redan här, i sängen.... Hur f** ska jag orka träna när jag mår så här?!
I morrn är det jobb, hämta Isadora, hämta Ida o Tim, fixa middag, till sjukgymn när Patrik kommer hem o SEN får vi se vad som orkas med mer... En 12 timmars arbetsdag väntar nämligen på ons så lär försöka komma i säng i tid i morrn me...
Så känns det ibland...
Patrik, som ändå hjälpt till en del hemma, har börjat hjälpa till ÄNNU mer. Utan att jag bett om det. Eftersom jag jobbar 75% o jag är den som är hemma mest har det fallit sig naturligt att jag tvättar (oftast direkt när jag kommer hem) lagar middag (då Patrik kommer hem så sent) städar (när jag va ledig på fredagar) Nu när jag jobbar fredagar städar vi ibland när vi kommer hem. Men förra o förr förra veckan när jag va dålig så sket jag rent ut sagt i tvätten. Vi har kläder så vi klarar oss länge utan o tvätta, jag hatar när korgen är full o kläderna hamnar på golvet i badrummet. Men inte ens det orkade jag bry mig om. Jag va hemma för att VILA! O förra veckan när jag jobbade trots att jag va dålig, ja då fanns orken inte helt enkelt. MEN mannen tog tag i det, sorterade o har tvättat var o varannan dag. Så jävla skönt o slipp!!! Jag har vikt lite tvätt ibland, hängt nån maskin. Men långtifrån det han har gjort. Även dammsuga o så. Jag struntade i det i helgen o tänkte att det kommer en dag för det me :P Tänkte be mannen igår men gjorde det aldrig. Men när jag kom hem från Aliske hade han gjort det ändå :D Så jävla skönt!! Alltså allt detta gör ju Jag typ jämt annars. Men vilken skillnad o få slippa! Så detta fortsätter vi me tycker ja ;) Han har faktiskt sagt att jag varit betydlig mer avslappnad o inte alls lika stressad denna helg. Men det är ju för att jag struntat i allt städande o tvättande, bara gjort det nödvändigaste, o haft det trevligt! :) Är så glad att jag har en man som ser när han behöver rycka in, att han ser att jag är på väg o tippa över kanten, gå in i den där jävla väggen. Som räddar mig INNAN. Som säger åt mig att vi MÅSTE hjälpas åt, som säger åt mig att ta det lugnt o dra ner på tempot, sänka kraven. Som ser när jag har ont, när jag inte mår bra... Jag måste oxå lära mig att ta emot hjälp, att acceptera läget, inte va så jävla envis, att inte nedvärdera mig själv för att jag inte gör ALLT själv. Vi är en familj, o i en familj hjälps man åt!!
En lugnare, tryggare o stabilare man än Patrik får man leta efter. Är så glad att vi har varandra!!!
Nu vart det betydligt längre o mer än jag tänkt skriva, Hahaha! Tänkte gjort ett inlägg om lite kläder jag hittat till barnen. Men det får bli en annan dag ;) Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar