Den 23e december...

Ett chock besked på morgonen. Finaste älskade mormor lämnade oss hastigt. Jag föll ihop o grät hysteriskt på köksgolvet... Ringde mannen o han kom hem direkt från jobbet. Vilket va otroligt skönt!! En stund senare hämtade min bror upp mig o vi åkte hem till mormor. På vägen till hennes lägenhet fick jag ångest attack o kunde knappt andas. Tårarna slutade inte rinna....

Fick ta ett sista farväl av min fina mormor <3 En hel del av släkten kom dit o vi satt alla o grät om varatannat o pratade om saker att minnas, glädjas åt så lite skratt vart det oxå... Detta hände så plötsligt. Jag är fortfarande i chock! Är så glad att ha en sån fin släkt o familj. Vi håller ihop!! Finns så mycket jag skulle kunna skriva om mormor. Väljer o minnas de fina stunderna såklart. O att tänka att hon nu får vara tillsammans me sin älskade, min morfar <3 Som hon saknat honom!! Nu får de för alltid gå hand i hand <3

Mormor, du skulle bara veta hur mycket du betytt, o fortfarande betyder för mig <3

Tårarna kommer o går... Jag har en värk inom mig, som gör så ont... Det kommer även när jag sover... Smärtan kommer aldrig försvinna, man får lära sig leva med den...