Ensam

Jag orkade denna dag. Det har varit en tuff dag (har inget me barnen o göra, dom har skött sig ;) O vi har myst!) men annars. Så mkt spänning som släppt, en frustration som tagit över, ett psyke som inte pallade mer... Har känt att jag bara vill va ensam. Berättar mer när jag pratat me min läkare o vet mer exakt. Men kan lugna er me att det inte är nå allvarligt fel på mig! Länge sedan jag bröt ihop så, så okontrollerat! Hemsk känsla! Jag ska ta mig upp, jag ska kämpa, jag ska klara detta! Bara jag vet VAD som är fel på min rygg!!!! Tänker inte ge mig! Men det är tufft när man redan kämpat ett helt jävla år! O står på ruta ett....

Mannen kom hem för 20 min sen. Han tog me sig båda barnen (tack o lov, jag kände verkligen att jag behövde en stund ensam, o de får komma iväg. De va ute en stund me mamma på fm, men det behövdes igen!) Jag ska röja undan lite leksaker o sen lägga mig o vila, försöka slumra en stund. Så jag kanske kan va vaken liiiite längre i kväll :/ Patrik skulle ge barnen middag på Gränby innan han handlar. Nu - vila!!!