Tuffa tider...

Vi är just nu inne i en period där Ida har det tufft på fsk. El egentligen inte så mkt under dagarna. Men lämningarna... Hon har börjat gråta redan när hon vaknar. O är sedan hysterisk när jag lämnar henne. Dock har det gått över snabbt o när jag ringt när jag kommit fram till jobbet har det redan gått över.

Att jobba med barn är en sak. Där är jag proffesionell o vet hur jag ska hantera sånt här. Men som mamma är det helt annat. I morse tog jag ett ordentligt snack med personalen på hennes avdelning. Så gott jag kunde me Ida gråtandes på axeln. När jag sedan ringde så gick det jätte bra för henne o jag kunde prata mer me hennes fröken Sara på tel. Så inte Ida hörde. Vill inte prata om sånt när Ida hör. Det känns redan bättre. Jag gav konkreta exemplet på hur jag tycker de ska jobba/agera med henne o att hon även får lägga sig o vila på en madrass när de barn som sover sover. Hon blir ju antagligen trött på dagen o då blir det ännu värre! När de hade gjort som jag föreslagit hade dagen gått mkt bättre o hon hade inte alls varit ledsen idag. Skönt!! Men det gäller att påminna personalen om detta skulle ja tro...

Jag är ju en sån som ständigt har dåligt samvete för att jag har barnen på fsk. Hade velat vänta me båda tills de va tre. O att det blir sånna här saker spär ju bara på det dåliga samvetet. O mamma instinkten säger ju att ja vill ta mitt barn o springa o skydda det när det blir så här. Fast det skulle inte bli bättre. Märks att kommunikation är a-o som Patrik sa. Man måste följa en öppen o rak dialog me personalen. Vilket jag alltid gjort (när det kommer till mina barn är jag aldrig tyst) men i sånna här situationer märks det så tydligt. O när jag sitter o pratar me gråten i halsen o nära till tårar, då förstod de hur allvarligt JAG tycker det är. Det går inte att ha det så här. För allas skull. Förhoppningsvis blir det bättre. Jag måste försöka att hålla mina känslor i schakt. Hon känner ju att jag tycker att det är jobbigt. Men jag tror faktiskt det kommer bli bättre. O varje dag hämtar vi en glad Ida som verkar hel lycklig! Så hon kör nog me mamsen :S

Kanske skulle gå bättre om pappan lämna...

Men iaf, pga det så sover jag som sagt dåligt vilket resulterar o världens spännings huvudvärk! En ganska så tuff dag på jobbet (men me bästa arbetskompisarna, vad skulle ja göra utan er?! O me söta små liv som behöver tas om hand om) så släpper ju aldrig huvudvärken :( Har även ont i halsen o fryser o mår allmänt blääää... Ibland, ganska ofta, är livet tufft! Men jag har de underbaraste barnen o mannen i världen <3 O jag har ju oxå lite roligheter o se fram emot!! ;)

O förresten, syrran jag SAKNAR dig!!!!!!!! Känns iaf skönt att du verkar ha det toppen o lever loppan på andra sidan jorden ;) <3 Älskar dig!!!!

Kan man se mer ämlig ut?! :P Nej nu blir det godnatt o sova!!

Om man nu kan sova... Suck! En tuff, intensiv o lång dag väntar i morrn...

Giv mig styrka o kraft!!!