Hämtade barnen o tog me dom till sjukgymn efter jobbet. Hade fyra låsningar (revben som hoppat snett) ena satt rätt ordentligt... Nu har det gått drygt ett år den skiten började, ETT HELT JÄVLA ÅR!!!! O jag står fortfarande på samma ställe o trampar. El egentligen går det bakåt, jag blir inte bättre, utan sämre. Kan inte ens träna. Så jävla surt!!!! Min kropp sviker mig. Är under utredning för tre olika saker. Två av dom tänker jag inte ge mig i!!! Den tredje, ja, vet inte vad jag ska säga om den. Skönt o få det överstökat, jobbigt o känsligt... Ibland, alldeles för ofta, undrar jag vad jag gjort för fel. Vad har jag gjort för att förtjäna detta.... Är jag en så hemsk människa?? Det trodde jag inte, men jag kanske har fel... Det enda jag någonsin velat, VILL! Är att människorna runtomkring mig ska få må bra. Jag ger allt för dom. Är detta tacken?? Känner mig bara så värdelös just nu... Idag är en SÅN dag, en dag då allt bara blir för mkt. Då jag undrar hur länge man ska orka... Jag vet, det finns alltid människor som har det värre. Jag tänker på det oxå. Men allt är ju relativt. Detta är mitt liv o det är så här jag lever det. Med en kropp som verkar ha gett upp om mig. Jag ska kriga för att få må bättre. För det måste gå! Vissa dagar är jag stark, andra inte. Idag är en sån dag...
Försöker peppa mig sj. Är sååå glad att jag har den bästa familjen. Som ger allt till mig, allt det jag behöver. KÄRLEK!!! <3
Har inte kommit till ro o somnat än. Vet hur det blir, sover några timmar, vaknar o sen vaken största delen av natten... Just nu tänker jag på morgondagen då jag ska träffa en läkare. Måste stå på mig, inte ge mig, säga de rätta sakerna så de ska förstå VARFÖR jag måste ta dessa prover...
Godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar