En räddande ängel!

Skickade ett vädjaande sms till min mor kl 7.30 i morse. Löd väl ungefär: HJÄLP MIG!!! haha, nej då. Jag skrev att OM de skulle in till stan o hade tid o ork vore jag super glad om de ville komma förbi iaf en timme så jag fick SOVA!
Sneglade då o då på mob. Vid 10 hörde jag trappdörren slå igen, tanken slog mig, tänk om det skulle varit mamma!! Strax efter knacka det på dörren. Va SÄKER på att det skulle va grann tanten. MEN där stod MAMMA! Trodde jag skulle börja gråta!! (ja, så totalt slut va jag!) Gissa om jag vart glad :)
Hon sa att hon beövde åka vid 11.30 o sa åt mig o gå o lägga mig. Så mellan 10.20-11 halv slumra jag medans mamma lekte med barnen. När jag vaknade pratade vi en stund. O tillslut bestämde sig mamma för att stanna längre :)
Så vi käkade lunch ihop o efter det mös mamma o Ida i soffan (Tim hade somnat i sin säng) o idag somnade Ida i sin mormors famn <3

Mamma stannade till nästan halv tre. Lovely!! Det är jag sååå tacksam för!!! Är sån skillnad på o va två, spec när man inte fått sova nåt!

Vi hade alla fyra en härlig mys kväll. Nu sover barnen, men helvetes (ursäkta uttrycket) har redan börjat... Varit in säkert 10 ggr på 40 min nu... Båda har skrikit... Suck!! Är det nån idè att gå o lägga sig egentligen?!

 

<3