När allt kommer i kapp en...

Idag är en sån där dag jag bara vill gråta. Mentalt slut. Vi har nu vaknat vid 4.30 tiden tre dagar i rad. Barnen har somnat runt kl 19 men vaknar ändå så tidigt. O då är det fullt ös. Så vid den här tiden är vi sååå trötta! Jag o Tim är nog tröttast. Jag är så trött att jag mår illa o har ont i huvudet... På kvällarna slocknar jag innan kl 21. Inge kul alls!! Det va värre o ställa om sig när man kom hem än när man kom till Thailand... 

Idag inser jag ju att denna underbara resa är slut, att få ha mått bra i kropp o själ i två veckor o sen komma hem o som ett brev på posten är värken tillbaka, tröttheten o allt det där. Att inse att nu ska hela karusellen dras igång igen. Med läkarbesök, sjukgymn, jobba el inte jobba (att inte veta det är värst!) Att orka me vardagen helt enkelt. Min kropp mådde som bäst i Thailand. Där jag inte behövde göra NÅT! Nu, sen vi kom hem, har det gått i 110 me än det ena, än det andra o kroppen värker som fan direkt... Den konstanta tröttheten (pga värk o för lite sömn/vila) Hur fan ska jag orka??!! Vill inte må såhär. Önskar jag kunde få må bra!! 

Patrik började jobba idag. O efter att ha spenderat dygnet runt i två veckor med varandra trodde man det skulle va skönt o va ifrån varandra lite. Men fan vad jag saknar honom!!!! I morrn ska barnen till förskolan o jag ska till jobbet. Kommer sakna dom som fan oxå ju!!!! Vill va me min familj jämt! 

Åh, vilket tråk inlägg detta vart!! Solen skiner o det känns som vår. Jag borde va glad, men det är jag inte. Klumpen i halsen, tårarna som brinner i ögonen.... Ge mig sömn. Ge mig en kropp som mår bra. Ge mig styrka o energi!

I morrn innan jobbet ska jag träffa min läkare på reumatologen. Känns på ett sätt jätte skönt, o på ett jätte jobbigt.... Sen blir det jobb 11-14.45... Skönt me mjukstart....