onsdag 22 augusti 2012

Fy, vilken dag!!

Det där om att dagen nog skulle bli bra... Pyttsan!! Bland det värsta jga varit med om. Visst, det gick bra hos sjukgymn. Hade en mysig fm o lunch med barnen, mamma, pappa o Anna :) Åt god sallad. Och hade det trevligt! Vid halv ett åkte dom o vi (barnen) skulle vila...

Måste först bara skriva att vi är jätte noga med att Ida bara få ha napp o snutte när hon sitter i sin säng/vår säng el i soffan. Man har den inte när man leker el så! Finns flera anledningar. Dels att lära henne att det är nåt man har när man sover, o dels att man kan göra sig illa om man leker med napp... Ja, gissa vad som hände då...

Ida tog sin napp o snutte, vi gick in i vårat sovrum (hon som älskar att hjälpa till) o la Tims napp o snutte i våran säng. Sen springer hon ivrigt iväg med napp i munnen, snutten i ena handen o hennes kära röda telefon i den andra handen, för att gå o lägga sig i sitt rum... Jag går efter, o pang! Så ligger hon pladask rasklång på golvet med ansiktet nedåt... O så gallskrik!! Jag lyfter upp henne o ser att det börjar komma blod ur näsan, lugnar henne o säger att det bara är näsblod (kan än så länge själv hålla mig lugn trots att det gör ont i mig att hon har ont) men så tycker jag att blodet kommer på sidan o tittar närmar - det är ett jack i hennes ena näsvinge! Då brast det för mig, tårarna kom jag börja skaka o ringde i smått panik till mamma (de hade ju åkt för bara några min sen) efter några minuter kom de men då hade Ida slutat gråta men såg chokad o vit ut i ansiktet...

Pappa fick stanna me Tim, mamma skjutsade upp mig o Ida till barnakuten. Där fick vi på engång träffa ett par super gulliga sköterskor! De va helt fantastiska! De lyckades tom lugna ner mig ;) Vi gick direkt in i ett rum där de tvättade hennes näsa. O Ida gumman sa ingenting! De tittade o konstaterade att det va ett jack men inte såå djupt. De sa att läkaren med stor sannorlikhet inte skulle göra nåt för att det va inte värta att tejpa det. På vägen från rummet mötte vi läkaren o han tittade lite snabbt o sa att det skulle självläka. Bara att tvätta det då o då! O så tyckte han att hon skulle få en glass :P O det tyckte sköterskorna me (som förövrigt oxå va super gulliga mot Ida o pratade me henne oxå, o de tyckte hon va sååå söt!! hihi)
Så med en glass på en bänk väntade vi sedan på en taxi som körde oss hem. Väl hemma vägrade hon somna, trots att hon va sååå trött. O Tim vaknade nästan på en gång... Så eftermiddagen va de trötta båda två o jag va totalt slut!! Vart ju som ni förstår ingen vila för mig dårå...
Barnen tvärslocknade i sina sängar kl 18.45! ;)

O när det gäller if hon fått hjärnskakning trodde de inte det då hon varken kräkts el varit avsvimmad. Men man skulle hålla koll i ca 6 tim efter, o hon har varit allert o fick färg i ansiktet så fort glassen va slut ;)

Jag är nu så sjukt trött!! Va ju det innan g´hon gjorde illa sig, men sen när hon gjorde illa sig vart man ju klar vaken, o så nu efter så känns det som nån slagit en slägga i huvudet på mig :S Det va i alla fall det värsta jag varit med om hittills när det gäller barnen! Det gör så fruktansvärt ont i en när de gör sig illa!! Den värsta känslan!! Ida dock, verkade det gå över rätt snabbt för, men det är väl så med barn! :)

Ligger i skrivande stund i sängen o skriver. Så fort jag kollat klart det ska ska på datorn, ska jag soooova!!!!


Den goda salladen!



Mitt älskade hjärta med glassen! <3


Lite fika när vi kom hem! Stackars lilla näsan...

2 kommentarer:

  1. Ne stackars lilla Ida!! :( jobbigt när liknande händer! Gör så ont i kroppen på mamma :( Lucas fick ju nät i halsen när han var 1 år och då var vi tvugna att ringa 112. Är fortfarande nervös när han äter nåt hårt eller så då rädslan inte försvinner Lika snabbt :( tur att hon mår bra nu iallafall och hoppas den här dagen blir bättre för er :)

    SvaraRadera
  2. Usch, det är oxå en skräck! Att de ska sätta nå i halsen :S ja, det gör fruktansvärt ont i en när ens barn har ont! :( o man blir extra nojig ett bra tag efter! Dagen har varit bättre idag :) dock en väldigt trött Ida, vilket ja kan förstå...

    SvaraRadera