Varning!!

Om ni inte orkar läsa ett gnällande, klagande, tycka synd om mig inlägg så bör du sluta läsa nu....

Jag är så slut. Mentalt slut. Orkar inte gå in på detaljer o vissa saker vill man inte skriva på sin blogg.... Måste ske en förändring. Måste bara komma på hur, o vad jag ska göra. Men så länge så ska jag försöka att koppla av o njuta av mina sista 2.5 vecka av semestern med barnen o mannen. De har ju ytterligare en vecka mer än mig. Kommer kännas tufft. Men blir nog bra. Det bästa för barnen!!

Jag står inför ett val. Som jag stått såååå många ggr inför. Två vägar. Vet vilken jag vill ta. Måste bara finna motivationen, orken o tiden för det. Då vet jag att jag kommer att må mkt bättre. Även om det kommer att ta lite tid. Måste ta mig en funderare o samtidigt finna styrkan o använda mig av den energin som barnen ger en. För trots att de är mkt energi krävande så är de oxå energi påfyllare, o framförallt kärleks påfyllare!! Det har tom deras fröknar på förskolan sagt :)

Så vilken väg tar jag? Den vägen som går i en nedåt gående negativ spiral, el den som man får kämpa sig igenom en bra bit innan den blir positiv o ger mig det liv jag vill ha?

Det är ju självklart tycker ni nu. O det är det!! MEN det är den negativa som håller ett hårt tag om en, som sakta suger en neråt. Den lätta vägen. Men den lätta vägen är inte alltid den rätta. Så nu måste jag bara kämpa emot, kämpa mig mot den vägen jag VILL ta. Hoppas nära o kära stöttar mig o leder mig åt rätt håll.  Finns många som vill puffa en åt fel. Men sånna människor behöver jag inte i mitt liv. SÅ långt har jag iaf kommit.... Nu ska jag bara övertala mitt huvud o välja samma väg som mitt hjärta....

Min man, mina barn = mitt allt!! <3 Älskar er!!!!!!!!!!!!!! <3 <3 <3